Magdalena Louise

Okej.

Nu ska jag berätta något som de flesta som känner mig säkert ser som ganska komiskt.
De flesta vet redan om det. Men ändå.
Jag har haft problem med mina stämband några år. Tre närmare bestämt. Det började i New York, när jag tappade rösten upprepade gånger, och slet därmed ordentligt på stämbanden.
Då fick jag knutor på stämbanden.

Efter oförsiktig användning av rösten och många osmarta val utvecklades dessa till ärr och eran av Whiskey-röst inleddes. (Jag hatar Whiskey, för övrigt..)
Jag gick hos en logoped under några veckor 2008. Detta var under en av mina Telenor-perioder och blev på grund av turne'andet bortprioriterat. Not good.

För några månader sen bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och göra något åt det, på riktigt. Så, jag gick till en öron-näsa-hals-doktor och undersöktes.

Jag har nu två alternativ.
1. Fortsätta som vanligt och, för resten av livet undgå det mesta där jag behöver använda rösten mer än normalt, för att inte totalförstöra den.. Med andra ord byta personlighet, eftersom att prata är något av det bästa jag vet.

2. Operera stämbanden och "rätta till" dem för att sedan gå i talterapi för att lära mig att prata "på riktigt". - Andas med magen, och så vidare. Detta låter ju hur bra som helst, eller hur? MEN! :
Efter en stämbandsoperation ska man vara tyst i en, eventuellt TVÅ veckor! HELT TYST.
Jag kan lika väl be om att bli nedfryst under den tiden. AH!
Jag tror på riktigt att det kommer bli det svåraste jag någonsin gjort. Bevare mig väl.

Men, självklart så har jag valt alternativ två. Hellre en utmaning som är tuff en stund, så att jag senare kan få tillbaka mitt bästa vapen, med full kapacitet. ;)
En stark röst som klarar alla påfrestningar, ja tack! :)

Jag lägger nu en del energi på att göra en lista (oh no way, en LISTA? :) ) på aktiviteter jag kan ägna mig åt under skräckens vecka.
Har ni några bra förslag?

Over and out.

...och jag har lyckats vända en dag som började dåligt...

Jag vet inte varför, alls faktiskt, men det gjorde den.

Just morgonen var mysig dock. Vaknade med kramar och gos med älskling. Lugn frukost framför nyheterna. Men var på lite bitchigt humör (som jag vet Edwina tyckte, bland annat..:P), när jag kom till jobbet. Kändes lite som att jag åt citron hela dagen. Men, innan jag gick hem sålde jag mina efterlängtade 11 till svenska Rickard och där började vändningen.

Sen fortsatte det positiva med att jag fick äta vietnamesisk mat med Kenneth innan han åkte till jobbet. Nu har jag just tagit ett långt bad och sitter i lermask och morgonrock i soffan och lyssnar på klassisk musik. Varm och go och inomhus. Det regnar ute.

Gossip Girl och ett glas rödvin är planen när myskläderna är ihoppade. Sen ska jag ta fram målarduken och akrylfärgen och se till att skapa några fler konstverk. (För den som känner sig ouppdaterad har jag upptäkt en passion för att måla. Det har dessutom, hittills, blivit ganska bra)

Vi ska nämligen sätta upp tavlor efter att vi hämtat nya soffan imorgon.

Stockholm i helgen.

Mycket bra som händer. :)

Over and out.