Dags att se lite mer bildad ut igen…
GLASÖGON, välkommen tillbaka till min värld! Enligt många, och mig själv egentligen, klär jag ändå ganska bra i det – så det är helt okej. Ekonomiska jag tänker som så att linser, det får bli helg-vara-fin-lyx, så får vardagen anpassa sig till bågar och glas. Jag ser fram emot det. Fyrkantiga, bruna. Eller karamell, som när jag var 6? Oavsett, detta blir bra…
Kanske en förklaring till att jag varit så trött en period?
Några förslag på vilja bågar jag ska välja?
En tisdag kväll på Kjelsås...
En dunk parfym...n
Snart flyttar två små in...
Det här med språken...
Alla har vi saker som stör oss. För andra helt oviktiga faktorer. Kenneth till exempel, har stora svårigheter med tickljud från klockor. Blir superstressad av det.
Jag stör mig ofattbart på svorska. Svenskar (eller norrmän för övrigt, som gör omvänt) som blandar ihop språket till en egenhändigt mixad soppa. Både i skrift och tal. Okej att man kan byta ut ord och uttryck då och då (måste påpekas då jag även själv gör detta ibland). Men kära hjärtanes, någonstans går gränsen. Välj vilket språk du ska prata eller skriva på, och håll dig till det.
Färdigreflekterat för idag.
God natt!
Tillbaka
Nytt från andra sidan jordklotet...
...från solen och värmen...
Vi är tillbaka där vi började. Panglao Island, på Sherwood Bay Resort.
Vi trivs så bra, det känns nästan som hemma. Men bara nästan.. :)
Lagom mycket längre. "Big, like americans" som en av chaufförerna sa.
Behöver vi säga mer? Vi satt båda två i den här "bilen"...
Rundtur på Bohol.
Bohols symbol, Tarsier. Världens minsta apor.
Chocolat Hills, också unikt för Bohol. Kullarna blir bruna som choklad i april och maj, på grund av torka.
Vi svettades i shorts och kortärmat, och de frös i jeans och mössa. Otroligt.
Vi hittade något som var längre än oss, wow.
Vi åt buffé ombord på en båt på Loboc River.
Såklart försynte sig Kenneth både två och tre gånger. :)
En liten show på vägen.
Utsikten när vi äter frukost.
En puss på stranden.
Ett sandhjärta. Romantisk norrman. :)
Vi fortsätter dykningen, och älskar det. Igår såg vi 6 sköldpaddor under ett dyk.
Sherwood Bay Resort sett från havet.
Mag-Aso Falls, otroligt häftig upplevelse.
Hinadagnan Cave (säg det fort 10 gånger om du kan).
Modiga Kenneth badade i grottan, trots fladdermöss och deras "behov"...
Vad tycker elektrikerna bland läsarna, om ordningen bland kablarna?
En vecka kvar. Otroligt.
Men vi längtar efter att komma hem till (tro det eller ej) kyla och snö.... och inte minst - jul. :)
Over and out.
/Herr och fru Nilsen
Det lönar sig att vara spontan...
...vi träffade ett trevligt par. En tysk och en sydkoreanska. Hur trevliga som helst.
Vi tänker hälsa på dem i Seoul, någon gång.
Strömmen gick, när vi satt på en restaurang, utomhus.
Lite för lite mat...
Vi är exotiska här, som tidigare påpekat. Alla "känner" oss. Vi har hamnat på ställen med få vita.
Jag, Magdalena, fick frågan: "Får jag fråga en sak - hur lång är du egentligen?". Längre än 99% av männen i landet, i alla fall. Vid två olika tillfällen har det kommit fram asiater till oss och frågat om de får ta en bild av oss.
För att ge er en bild av det. :) (Jag med två massöser på stranden)
Eftersom vi har blivit uppgraderade till The Royal Bungalow blir vi också behandlade som kungligheter. Annorlunda liv. Så här ser den ut, för övrigt:
Helt okej.:)
De börjar julpynta tidigt här...
I morgon är det ett år och 10 månader sen vi möttes, så det ska vi fira. Parspecial i 3,5 timmar.
Kroppsskrubb, 90 minuters svensk massage och romantiskt bad.
Over and out / M & K
En del nytt...
...till exempel att Herr Nilsen här i Asien är en Trippel X...
Han började med att prova den här tröjan i Large. XXXL blev den slutgiltiga storleken.
Efter en sväng med magsjuka och feber är vi tillbaka på banan igen. Mr Lågt Immunförsvar var ganska utslagen i två dagar. Stackars. Fru Något Bättre Immunförsvar kom undan lindrigt.
Massage på stranden - 20 kronor, 30 minuter.
Solnedgång på Alona Beach, Panglao.
Middag vid stranden.
Vi trivdes vid reggaeklubben, med både trummor...
...och eldkonstärer.
Nytt hotell - på Cebu.
5-stjärnigt. Vi blev uppgraderade till ett två gånger bättre rum när vi kom, eftersom det var fullt på hotellet. Så, från standard till deluxe. Vi vaknade 04.30 i morse. Det bor fladdermöss över vårt plexiglastak i badrummet och de slänger frukt på taket. Oförskämda djur. Klockan nio fick vi prata med chefen. Efter ett par rundors säljsnack erbjöds vi The Royal Bungalow. Det finaste hotellet har. Två rum, två badrum och veranda med hängmatta och solsoffa. Det lönar sig att klaga. :) Vi började lyxen med en provsmak på massage, 15 minuter gratis. Vårt största problem just nu är sand mellan tårna...
Filippinsk fest lördag kväll, med buffé och show.
De skulle ha med publiken, och vem är blyg? Inte Fru Nilsen i alla fall.
Herr Nilsen ville också vara med och leka...
...och ägde tävlingen, med sina 1.90, där det handlade om att hoppa högst...
Vi shoppar flitigt. Vi som i Magdalena egentligen, men nu är vi ju gifta - så vi heter det. Ny klänning.
Kenneth kör sin signaturdans, alltid populärt. :)
Vi trivs.
Over and out. /Herr och Fru Nilsen
Uppdatering från under ytan...
...är inte så otäckt som det låter....
Fredag 5 november
Vi har upptäckt en ny värld. Inte upptäckt i världshistoriens mening, men i vår historias mening. Dykning är det häftigaste vi någon gång provat på. Helt otroligt vilken upplevelse.Fiskar i turkos, lila, gul, rött och regnbågens alla färger. Jag höll en clownfisk "aka" Nemo. Kenneth såg en sköldpadda. Vi såg en blå sjöstjärna, och koraller i olika former. En som såg ut som en hjärna, en som en gul fotboll, en som en labyrint och många fler. Helt obeskrivligt...
Happy hour på stranden när vi kom tillbaka. 70 peso för två öl. Det vill säga ungefär 5 kronor/styck.
Lördag 6 november
Lördag betydde teori på dykningen. Svettigt men lärorikt. Lite sol och bad, sen tog vi oss en tur till ett köpcentrum 30 minuter bort. Där stod vakter vid alla ingångar och poliser runt på centret. Det såg ut som ett köpcentrum som vilket som helst, bortsett från all säkerhet. Alla är inte välkomna in nämligen. Klädsel är nog viktigt tror vi. Som de turister vi är (de enda vita där förutom en annan vi såg), blev vi inte ens stoppade. Japansk mat till middag. Vi fick ej genomstekt kyckling som fru Nilsen vänligt skickade tillbaka till köket för omlagning. Tackar vet jag amerikanska fasoner istället för att bli magsjuk! Efter 4:e rundan handsprit skrattade personalen åt oss.
Söndag 7 november
En lång dag vid skolbänken. Avklarade sista delen av teorin för dykarcertifikatet. Vi klarade slutprovet, båda två - weee! :) Det blev en ny sväng till köpcentret i Tagbilaran City ikväll, We love it! Fantastisk middag på Prawn Farm Seafood and Grill. Vi trivs så bra att vi har valt att stanna flera nätter än först tänkt på detta hotell. Den fantastiska personalen och lugna tillvaron passar oss helt perfekt. Med bara 9 lägenheter, på ett ganska nyöppnat hotell är det inte så trångt vid poolen. Hur bra som helst.
Vi hann med både en och två turer i poolen...
Måndag 8 november
Idag klarade vi de två sista dyken och testen för att få dykarcertifikat - weee! :) Fantastiskt spännande. Något brända av solen och trötta efter 18 meter under vattenytan, tog vi oss 30 minuter massage mitt på stranden, för 20 kronor styck. Sen var det dags att sova.
En sådan här åkte vi ut i när vi skulle dyka.
Tisdag 9 november
En lugn dag. Ingen sol, på grund av våra smått brända ryggar. Vi spelade en runda basket och tog en sväng till köpcentrumet. En fruktansvärt smärtsam ansiktsbehandling för mig och en dålig massage för Kenneth följde. Men god middag och trevligt sällskap vägde upp kvällen och gjorde den bra ändå. :)
Vi saknar er allihop, även om vi trivs väldigt bra. Lämna gärna en kommentar och berätta hur ni har det också. :)
Over and out / Nilsens i paradiset
Vi har kommit till paradiset...
...med stort P...
Efter varsin 30-minuters massage på Manilas flygplats för 56,-/person såg vi ut så här:
Lagom trötta. :)
Färden gick till ön Bohol.
Där tog vi taxi till vårt hotell. 9 rum/lägenheter totalt på hotellet. Man kan säga att det var över förväntan bra...:
Idag har vi solat och badat i poolen. Vi var två riktiga fegisar och vågade inte bada i havet. Ingen sandstrand vid hotellet, och krabbor som hoppar vilt vid klipporna. Vi väntar tills i morgon då vi ska ut till en ö och ha vår första dag med dykning. Om vi gillar det fortsätter vi på lördag för att ta dykcertifikat. Spännande. :)
Det bor en ödla i taket på hotellrestaurangen. Exotiskt är ordet.
Inga myggor på hotellrummet, men vi har haft ett gäng myror som ersättare. En insats med spray och magisk aromaflaska löste problemet så nu är vi själva på rummet igen.
Idag fick vi massage. Hur bra som helst.
Vi har det så bra. Otroligt bra. Igen, tack till alla som varit med och bidragit till att den här resan kunde bli verklighet för oss. Vi är så fantastiskt glada och nöjda. :)
Nu ska vi spela spel och dricka ett glas vin i hettan. 30 grader varmt, och nu är klockan halvnio på kvällen.
Otroligt.
OCH - inget regn hittills.. Vi trodde fel. :) Tack och lov.
Over and out. / M & K
Klockan 04.00 igår morse vaknade vi...
...nu är klockan 09.30 i Manila, Filippinerna.
Det blev en lång och spännande resa till andra sidan jordklotet. Vi var välplanerade och genomtänkta och inte minst förväntansfulla. Efter 3 timmars sömn vaknade vi till fågelkvitter på min iPhone. Nu skulle äventyret äntligen börja.
04.55 - Taxi Grönland - Oslo Sentral
05.05 - Flytoget till Gardermoen
07.40 - Gardermoen - London Heathrow
Buss till Gatwick. Vi var barnsligt lättroade av högertrafik och brittisk accent.
Vidare från London till Qatar (6,½ timmar).
Sedan från Qatar till Manila (8,½ timmar).
Recension av Qatar Airlines:
Mat:
Smakrik, god och hälsosam. 5/6 Nilsens.
Underhållning:
Brett utbud av filmer (säkert 100 olika, minst), spel, information, nyheter med mera. 6/6 Nilsens.
Personal:
Trevliga, serviceinriktade och tålmodiga. 5/6 Nilsens. (avdrag pga en stressad flygvärdinna)
Komfort:
Hyfsat utrymme, till och med för långe mannen Kenneth. Bekväma säten. 4/6 Nilsens. (avdrag för att sätena inte gick att sänka så långt och att handstödet mellan våra säten inte gick att fälla upp.)
Totalt: 5/6 Nilsens till Qatar Airlines och vi rekommenderar varmt detta flygbolag. :)
Vidare från Qatar till Manila. 8, ½ timmars flygresa. HÄR hade vi tänkt att vi skulle hålla oss vakna. Jo ja tackar ja. Som vi sov. Vi sov som barn. Fram till att ett sådan, ett barn alltså, bestämde sig för att gråta en halvtimma. Lagom till frukost, så det var ju trots våra protester ganska passande.
Komiskt nog lyckades vi bara se två filmer under resan. Vuxna som vi är blev det två tecknade filmer. Toy Story 3 och Bolt.
Framme i Manila blev vi varmt välkomnade.
Taxituren genom Manila gjorde oss båda ytterst nervösa. Vid ett tillfälle, lutade sig taxichauffören tillbaka och låste Kenneths dörr när några gatubarn sprang upp mot bilen. "For safety" konstaterade han. Våra väskor låg i bagageutrymmet, som skandalöst nog inte var låst. Inget hände, tack och lov.
Hotellet vi hade bokat var kanon. 5-stjärnigt, eftersom vi tänkte att det var smart som första anhalt efter en så lång resa. Förstklassig service, utan tvivel.
Det blev middag i hotellrestaurangen. Servitören gav oss ett tips: "Gå inte utanför hotellet. Många av mina vita gäster har fått samma tips men gått ut ändå, de flesta av dem har också blivit rånade". Vi behövde inte mer övertygning - vi går inte ut.
Vi hamnade på hotellets casino. Vi blev riktigt populära. Som de ENDA VITA på casinot blev vi lagt märke till fort. Stora vita skandinaver, jo ja tackar. Vi blev utfrågade av komikerna som uppträdde och sjöng och vi skrattade i kapp i flera timmar. De sjöng ABBA efter vår önskan och kvällen blev helt fantastisk. Ett fantastiskt första intryck av Filippinerna, trots vår otäcka taxitur.
Nu har vi ätit en fantastisk frukost (men inga dåligt stekta ägg, mamma.:)).
Färsk ananasjuice och omelett bland annat.
Om några timmar flyger vi till Panglao, där vi ska vara en vecka och ta dykarcertifikat. Ett mindre farligt ställe sägs det. Det hoppas vi stämmer. :)
SOLEN SKINER dessutom, det regnar alltså inte. :) Vi är stormförtjusta.
Det var allt för idag. Vi återkommer snart med nya intryck och upplevelser.
Tills dess, ta hand om er våra kära vänner och familjemedlemmar.
/ M & K "aka" The Nilsens.
...07.20 är lokal tid i Manila just nu, och jetlaggen börjar kicka in så smått...
Det blev en lång och spännande resa till andra sidan jordklotet. Vi var välplanerade och genomtänkta och inte minst förväntansfulla. Efter 3 timmars sömn vaknade vi till fågelkvitter på min iPhone. Nu skulle äventyret äntligen börja.
Vi började den långa resan med flygtåget ut till Gardermoen. Flyg nummer ett gick till London Heathrow 07.40. I London skulle vi byta flygplats. Buss till Gatwick, och en kaffe på det. Barnsligt lättroade av högertrafik och brittisk accent.
Flyg nummer två gick till Qatar. Ett litet land, som ligger vid Saudiarabien. Vi reste med "Qatar Airlines" som övergick alla förväntningar. Otroligt god mat, ett fantastiskt bibliotek med filmer och spel till alla och en var och mycket serviceinriktad personal. Vi hade planerat att sova mellan London och Qatar. Tack och lov har jag lärt mig att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Lagom trötta kom vi fram till Qatar. På den sidan av jorden har alla toaletter en dusch vid sidan.
Snart åker vi...
..och som vi längtar.
Kära läsare. Nya, och gamla, svenska och norska. Det är skamligt längesen jag skrev sist.
Bättre sent än aldrig, som sladdisen sa. Vilken passande tid just nu, som jag och min nyblivna man ska ut på tidernas äventyr - en månad på Filippinerna.
Vi ska göra vårt bästa för att uppdatera ofta och utförligt. Med bilder och ord så att ni kan ta del av vårt äventyr. Känsliga läsare varnas, vi kommer inte att censurera.
Stay tuned people, om 60 timmar är vi på väg...
Over and out. /Nilsens
.
Dödsstraff...
Idag ska jag inte skriva om vad jag gjort de senaste dagarna, eller hur kär jag är i min blivande man.
Jag tänkte bara snabbt reflektera och skriva av mig lite om det jag diskuterat
med ovannämnde idag.
Dödsstraff.
Ända sedan jag var sex år, och min mamma började ha politik som yrke, har jag engagerat mig i frågan. Jag kunde ringa mamma och säga "men snälla mamma, kan inte du se till att de slutar med dödsstraff i USA?". Det gick inte så bra med det.
Idag, för första gången någonsin fick jag en tanke åt andra hållet.
En våldtäktsman. Ett fall där det inte råder några tvivel om att det är vad som skett. Förtjänar han att leva? Är det vår plikt som skattebetalare och medborgare att betala för att först hålla en sjuk person inlåst och sen hjälpa samma person tillbaka på fötter? Var ligger logiken i det?
I Norge, för några år sen, var det två män som brutalt våldtog två små flickor. Sedan mördade de dem.
Snart har de suttit av sin tid och är ute i det fria. Det känns bra, eller? Nja, inte så värst va.
Dessutom - "livstid" i både Sverige och Norge, är ju ett skämt, jämfört med vad det borde vara, för förbrytare som sådana.
Helt nya vinklar för mig, har aldrig egentligen tillåtit mig själv att tänka så, angående detta. Men det ligger ganska mycket vettigt i det, eller hur?
Over and out.
Ps. Jag är för övrigt barnsligt kär i min fästman. ;)
Nytt år, nytt jobb...
För det första har jag haft en fantastisk helg. Helt odramatisk och lugn. Underbart.
Bara umgåtts med min älskade älskling. Det var längesen det bara var vi, över en helg. Och hur mycket vi än älskar besök så var det härligt med en egenhelg. ;)
Förutom all gostid vi hade, så tränade vi lite spinning och fikade med Elin och hennes syster Ida.
Vi åt sushi, såg på Saddam Husseindokumentär, och skrattade tills vi hade ont i magen.
Hursomhelst, så var det i alla fall en klockren helg. Jag trodde aldrig jag skulle träffa en person som Kenneth.
Han är verkligen oslagbar.
Jag har som sagt fått ett nytt jobb. Jag är numer centerrådgivare på Elixia. Elixia är ett träningscenter, ungefär som SATS, och mitt jobb är att guida runt och hjälpa nya kunder. Hur kul som helst, passar mig jättebra. ;)
Dessutom är det ett nytt center, så jag är med från början - riktigt spännande.
Så, jag är lite däckad på kvällarna nu för tiden. Uppläring på ett nytt jobb är alltid energikrävande.
Så, ha tålamod med mig - kära vänner. Jag är snart up and going här, och tillbaka i min vanliga värld. ;) Då lovar jag att jag ska vara mindre svår att få tag på, och liknande... ;)
Over and out.
Jag ska gifta mig...
Den 17 december, 2009, var en torsdag.
Jag hade en riktigt dålig dag på jobbet och skrev ett sms till min kära Kenneth, att han inte behövde hämta mig (som vi bestämt), utan att jag ville gå hem för att bli av med ilskan över mitt jobb. Han var inte riktigt med på det, utan skrev att han redan var på väg.
När jag kom ut ur byggnaden, lite efter 16.00, tyckte jag det var konstigt att jag inte såg hans bil. Efter några sekunders undran kom han ut ur en taxi och ropade "Älskling, här är jag".
Finklädd, nyklippt och med ett strålande leende sa han "Jag tänkte vi skulle äta ute idag".
Jag, som ibland har ett varierande humör, muttrade lite över att jag inte hade fina kläder på mig, och inte fick göra mig i ordning innan...
Men, som tur är har jag en pojkvän med tålamod, så efter några minuters surande i bilen blev jag på bra humör igen.
På Grünerlökka, i Oslo, ligger en restaurang som heter "Carib" - det var dit vi skulle. Den har, sedan vi var där första gången på vår fjärde eller femte dejt, varit vår favorit.
När vi kom in sa jag spontant "Oj, vad mysigt det är här ikväll" På bardisken stod flera halvmetershöga stearinljus och på ett bord i mitten, sju likadana ljus och massor med röda rosor. Rosenblad låg strödda över bordet, som var dukat för två.
Vi hängde av oss, gick för at sätta oss, och innan jag visste ordet av gick min älskade, fantastiska pojkvän ner på knä och frågade;
"Magdalena, vill du gifta dig med mig?"
Jag tappade andan, trodde jag drömde, och sa efter några sekunders chock "JA!"
Jag blev obeskrivligt glad. :D
Den mest fantastiska förlovningsringen hade han valt.
(Det hade tydligen tagit honom många månader att hitta rätt ring)
Så, efter pussar, kramar, tårar och skratt, så kom vi alltså fram till att vi var förlovade. ;)
Det blev en helt fantastisk kväll.
Det visade sig att han hade varit på restaurangen när de öppnnade, för att duka och fixa, och ställa upp alla ljus. Och 40 röda rosor.
Ibland undrar jag om han finns på riktigt. ;)
Vi åt middag, som han förbeställt till oss, och drack en flaska rött. Efterrätt intogs på Radison hotell, med utsikt över Oslo.
En magisk kväll, minst sagt.
Jag känner mig fantastiskt lyckligt lottad. Jag trodde inte kärlek som denna fanns i verkligheten.
Att leva mitt liv med honom, är allt jag vill. ;)
M <3 K
Over and out.
Att hantera mitt humör...
...har jag börjat lära mig nu...
Jag har haft dramaqueen-tendenser ett tag. (Chocking news, huh? :) )
För den som inte är bekant med känslorna som uppstår när man agerar dramaqueen ska
jag gärna uppdatera er om att det kan vara ganska slitsamt. Man blir nämligen ganska trött
av det. Och arg. Mest på sig själv egentligen.
Så, nu har jag börjat lära mig att ha is i magen och tänka efter två gånger innan jag låter
känslorna löpa amok och skena iväg.. (nu lät det jag just skrev lite drama, haha, härligt..)
Men, oroa er inte (Strumpan och andra), jag kommer fortfarande vara mig själv. Bara en
lite lugnare version.
Jag uppmärksammade detta förra veckan, när jag fick ett miniutbrott för att beställningen av mjölk
till kaffemaskinen på jobbet var försenad.
Efter tio minuters surande framför datorn kom jag på att något var fel..
Så, nu lägger jag om taktik och ska fokusera på att prioritera på vilka situationer och känslor
jag lägger min energi. Jag ska helt enkelt utrota växthuseffekten i min egen värld, haha! ;)
Over and out / Miss F.d. Dramaqueen
En relativ skräck...
Okej.
Nu ska jag berätta något som de flesta som känner mig säkert ser som ganska komiskt.
De flesta vet redan om det. Men ändå.
Jag har haft problem med mina stämband några år. Tre närmare bestämt. Det började i New York, när jag tappade rösten upprepade gånger, och slet därmed ordentligt på stämbanden.
Då fick jag knutor på stämbanden.
Efter oförsiktig användning av rösten och många osmarta val utvecklades dessa till ärr och eran av Whiskey-röst inleddes. (Jag hatar Whiskey, för övrigt..)
Jag gick hos en logoped under några veckor 2008. Detta var under en av mina Telenor-perioder och blev på grund av turne'andet bortprioriterat. Not good.
För några månader sen bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och göra något åt det, på riktigt. Så, jag gick till en öron-näsa-hals-doktor och undersöktes.
Jag har nu två alternativ.
1. Fortsätta som vanligt och, för resten av livet undgå det mesta där jag behöver använda rösten mer än normalt, för att inte totalförstöra den.. Med andra ord byta personlighet, eftersom att prata är något av det bästa jag vet.
2. Operera stämbanden och "rätta till" dem för att sedan gå i talterapi för att lära mig att prata "på riktigt". - Andas med magen, och så vidare. Detta låter ju hur bra som helst, eller hur? MEN! :
Efter en stämbandsoperation ska man vara tyst i en, eventuellt TVÅ veckor! HELT TYST.
Jag kan lika väl be om att bli nedfryst under den tiden. AH!
Jag tror på riktigt att det kommer bli det svåraste jag någonsin gjort. Bevare mig väl.
Men, självklart så har jag valt alternativ två. Hellre en utmaning som är tuff en stund, så att jag senare kan få tillbaka mitt bästa vapen, med full kapacitet. ;)
En stark röst som klarar alla påfrestningar, ja tack! :)
Jag lägger nu en del energi på att göra en lista (oh no way, en LISTA? :) ) på aktiviteter jag kan ägna mig åt under skräckens vecka.
Har ni några bra förslag?
Over and out.
Regn och sol, regn och sol...
...och jag har lyckats vända en dag som började dåligt...
Jag vet inte varför, alls faktiskt, men det gjorde den.
Just morgonen var mysig dock. Vaknade med kramar och gos med älskling. Lugn frukost framför nyheterna. Men var på lite bitchigt humör (som jag vet Edwina tyckte, bland annat..:P), när jag kom till jobbet. Kändes lite som att jag åt citron hela dagen. Men, innan jag gick hem sålde jag mina efterlängtade 11 till svenska Rickard och där började vändningen.
Sen fortsatte det positiva med att jag fick äta vietnamesisk mat med Kenneth innan han åkte till jobbet. Nu har jag just tagit ett långt bad och sitter i lermask och morgonrock i soffan och lyssnar på klassisk musik. Varm och go och inomhus. Det regnar ute.
Gossip Girl och ett glas rödvin är planen när myskläderna är ihoppade. Sen ska jag ta fram målarduken och akrylfärgen och se till att skapa några fler konstverk. (För den som känner sig ouppdaterad har jag upptäkt en passion för att måla. Det har dessutom, hittills, blivit ganska bra)
Vi ska nämligen sätta upp tavlor efter att vi hämtat nya soffan imorgon.
Stockholm i helgen.
Mycket bra som händer. :)
Over and out.
Høstklagomål...
...Jag blir vældigt trøtt ibland.
Just nu ær jag trøtt på all klagan på høsten. "Det ær så mørkt och kallt och tråkigt på høsten."
"Jag blir så deprimerad nær høsten kommer".
Men hallå, vakna! STÆLL IN DIG PÅ DET, så lovar jag att det blir så.!
Jag væljer att tænka annorlunda. I flera år blev jag vældigt deppig och ledsen under høsten. Skolan var jobbig, vædret påminde mig om nær pappa dog och allt kændes allmænt piss. Sen børjade jag tænka annorlunda. Som jag sagt en miljon gånger førut: "Instællningen gør
halva jobbet"! - så sant så ni anar inte.
Positiva saker med høsten: Den har otroligt vackra færger. Høstklæder kicks ass. Mysfaktorn højs max, filmkvæll alabama!
Varm choklad under en filt ær njutbart. Luften blir friskare. Julen ær "runt hørnet".
Man behøver inte tænka mer på bikiniformen på ett tag. ;)
Som sagt, det finns så mycket positivt - bara man anstrænger sig før att se det. Om man inte orkar/kan/vill ær det ju bara att lægga lite extra energi på att gøra roliga saker, så høsten går fortare. Plus att man vet ju att sommaren kommer igen. Att vara ledsen øver det ær længe tills dess gør ju inte direkt att den ær tillbaka snabbare, eller hur? Oro ær inget annat æn førlorad tid.
Något vi kan konstatera ær i alla fall att de som TÆNKER att høsten kommer bli horribel, ær førmodligen de individer som kommer få en mørk høst.
Liknelse: "Jag ska førsøka bli en lagom bra skidåkare." - Hur troligt ær det att en person som tænker så blir något mer æn en medelmåttig skidåkare? Aldrig bæst. Før att han har stællt in sig på det.
Lighten up och gør det bæsta av det som finns!
Over and out.
